Min förlorade värld

--

Jaha, gårdagen blev ju lite snopen. Klockan ringde efter bara några få timmars sömn, jag begav mig tillsammans med lillebror och Jennie till akuten igen för att röntga mig. Där blev vi (åtminstone jag och Simon, Jennie var tvungen att gå till jobbet) kvar ett par timmar innan jag tillslut fick svaret att jag inte hade någon fraktur i benet. Det var ju skönt, slipper man gipset iaf! Jag skulle vila i några dagar nu, om jag ska ut och gå får jag ta kryckorna men inomhus kunde jag stödja på foten. Det första jag gör är ju att åka till Skärholmen med syrran - utan kryckor. På kvällen skulle jag ju till Anna på födelsedagsmiddag följt av utgång men när jag sitter där helt iordningfixad och klar och väntar på att Katri ska höra av sig så att syrran kunde skjutsa mig till Anna så ångrar jag mig. Fick en klump i magen, började tänka att jag knappt kan gå, hur vi ska komma ner till stan, hur det ska gå ute (ska jag sitta på en stol och häcka?), hur jag ska komma hem.. alla kommer få vänta på mig för att jag haltar fram i snigelfart. Allt kändes inte så roligt längre. Så när Katri ringde så sa jag att jag blir hemma.

Sofia kom hit ist, vi åkte och köpte godis och kollade på film ist. Skitmysigt. Vi såg P.S I love you. Gud vilken fin film, fan tårarna rann! Jobbigt värre hehe.

Idag har jag gjort ABSOLUT INGENTING. Tänkte ge foten en chans att vila. Ska jobba ikväll egentligen men jag skippar de finfina pengarna och sjukanmäler mig. Fan alltså.. i neeeeeeed the money. Men som sagt, om min fot någonsin ska bli bra så..